Dear Blog... Jag hatar allt just nu. Jag vet att det bara är min farbror och min mormor men varför ska de alltid racka ner på mig inför dem. Det e så pinsamt och gör så ont. Jag orkar inte med allt tjat allt förnedrande...

Dear Blog... Jag är så trött på det här... Jag ska alltid äta rester eller dricka upp de sista i en flaska... Det är så irriterande... Jag tog en slurk ur mammas nyöppnade pepsiflaska. En munfull, EN bara pappa blir sur går ut i köket och tar ut den gamla pepsiflaskan i kylen med lite läsk nere i bottnen helt avslaget så att säga. Ingen kolsyra bara blä. Det får jag tydligen dricka men inte ur det "färska"... Och sen när vi åt middag. Mamma orka inte äta upp och frågar om jag ville äta upp sista potatisen på hennes tallrik... Jag sa nä och slapp denna gången. Men annars försöket de bara trycka ner i mig. En potatis eller en korv eller en köttbulle kvar de vänder de sig alltid till mig. De kunde inte själv göra det utan nä, alltid jag som ska tvinga i mig de sista... Inte konstigt att man är tjock.

Sen en annan sak som är ytterst irriterande. Varje gång vi har ätit ngt och pappa plockar undan så tar han undan allt utom min tallrik. Men skulle jag göra det skulle det bli ett jävla liv oxh skulle jag påpeka min tallrik så hade det blivit ännu värre liv... Blääääääää...

Orkar ej... Och nu e jag tvungen att titta på en gammal en film från 33... Jag är inte så intresserad av dessa men då blev mamma plupp sa hon att hon inte fick se så var tvungen att se... Suck...

Dear blog... Jaha då var det dags igen men pappa denna gången... Alltid jag säger vänds till ngt annat... Jag sa jag kör tidningar till min farbror pappa bara: ja det är väldigt duktigt att köra en tidning >.< och sen godisskålen... Jag tog ett par bitar och han bara ät inte upp allt... De e fan jul låt mig äta! Jag hatar julafton...

Dear Blog... Ännu än dag av skit... Började med att imorse på arbetet hade jag en liten olycka. Kom för nära en trapp och bilen gick itu lite grann... Sen hemma är mamma fortfarande kall mot mig... I alla fall går och lägger mig. Halv tolv ringer doktorn och säger hon ska skriva ut värktablett... Vid halv 2 ringer de från arbetet och frågar hur det e och sånt efter imorse... Sen går jag ner ger mamma och pappa sim bröllopspresent men hon tittar knappt åt den... Inget stort men ändå... Men jaja... Sen får jag höra att jag inte bryr mig om henne... Eller ngt annat från den delen... Nähä... Det kanske e sant... För varför skulle jag bry mig... Inget jag någonsin gör duger, säger jag något tas det på fel sätt. Jag har väl gett upp... Till slut kommer jag väl sluta bry mig helt. Bli helt avskärmad, tillbaka dragen... Bara ett tomt skal men mammas röst ringande i öronen att jag är värdelös... Alltså något måste ju vara fel på mig eller hur? Jag vet där är många med andra problem ute i världen, mkt värre än det här... Men denna psykiska mobbning som jag faktiskt tror att det är... Eh... Kanske ska ta ett exempel... Mamma börja lite med reklamen och sen titta hon på diskmaskinen... Jag sa den var färdig och då sa hon åt mig att göra ngt åt det... Visst lugnt så långt. Sen när hon ska gå så säger hon att om jag ville se så fanns ojdå en till på svts öppna arkiv. Jag blir glad andas ut och tror det ska vända till det bättre nu. Sen går hon in i det andra rummet och set min kläder och säger lite surt att hon vill bli av med dem och undrar varför jag ej tagit ner korgen. Jag sa jag glömde och då börjar hon med att jag glömmer allting... Kanske inte låter så hemskt men tänk dig, först är man på spänn för att mamma är lite sur på en, sen säger hon något som liksom får en att släppa det lite grann och då passar hon på att dänga in en smäll så att säga... Vet inte ens om hon e medveten om vad hon gör men eh... Skitsamma... Det är väl bara jag... Något e ju fel på mig. Det har pappa sagt för ett tag sedan så det e väl bara jag som är dum i huvudet...

Dear Blog... En sån där dag igen... Kommer hem från tidningarna säger hej till mamma. Hon svarar knappt tillbaka... Redan då känner jag något inte stämmer. Sen gick jag för att byta om mamma var där hon bara :du e bara borta, jag får aldrig någon hjälp... Är jag en sån dålig mor så jag inte förtjänar någon hjälp... Jag försöker få in det i skallen på henne att hon ska säga vad jag ska göra men hon vill ej fatta... Kom bara igen ska inte behöva du kan väl se själv... Inte fan tänkte jag på att tumlaren hade varit igång när jag gick och bytte om mitt i natten... Jag orkar inte... Jag vet att min mamma har ont och känner som allt är emot henne men det hjälper inte att hon tar ut det över mig. Då blir jag arg och ledsen och då blir det fel och så tar mamma åt sig mer än vad hon behöver... Jag pallar inte trycket... Jag kommer aldrig fungera normalt... 

Då var man här igen Dear Blog. Haft några sådär dagar med självförtroendet ännu djupare ner i botten än vanligt. Ingenting jag gjort duger, om jag inte gör någon e inte det bra och de litar inte på att jag kan göra något alls någonsin. Känts hårt, vill bara skrika åt päronen men eh, hjälper inte.

Mamma blev sur på mig den ena dagen. Hon sa åt mig att hjälpa till, jag visste inte vad jag skulle göra och sa att hon skulle säga vad jag skulle göra men då börja hon nästan skrika och sa att det skulle hon ej behöva göra, well this is the case: SÄGER DU ALDRIG VAD JAG SKA GÖRA HUR FAN I HELVETE SKA JAG DÅ LÄRA MIG DET SÅ DET NÅGON GÅNG KOMMER GÅ AUTOMATISKT... men säger man det så bli hon väl sur och pratar inte med mig, utan bara snäsa lite då och då. Prata bakom min rygg, tyst men ändå så jag hör.

En slav e det hon vill ha, som gör allt precis som hon säger, exakt när hon säger och klagar inte när hon skriker på en hur kass man är... 

Jag orkar inte vara den personen. Jag är glad att jag gjort något, tycker jag är duktig och så börjar mamma bara du kunde gjort si och så eller på detta eller det andra sättet... hade varit mycket bättre, gått snabbare och allt sånt. Bläää...

Försov mig till arbetet den ena dagen, ställt klockan på två, stängde av, halvtimme senare bara FAN!  Rusa ner på med kläder och iväg, kom lagom till inställelsetiden 02.50 men sen imorse så var det is på rutan så får palra mig upp lite tidigare så jag e ute 20 över två eller något.

Var hos sjukgymnasten igår också. Fått tillbaka mitt ömande ben, hon gav mig akupunktur, har ondare nu än när jag kom till henne först så det var nog ingen succé