Dear Blog, nu har morsan en sån där dag igen då hon e jobbig. Först väcker hon mig redan halv tre med sms och undrar om jag inte skulle stiga upp. Jag brukar vakna vid tre... Sen så drar jag mig lite innan jag går på dass och när jag sitter på dass så bara smsar hon igen och frågar om jag inte hade jobb och göra och jag smsa tillbaka att det vet jag att jag har, och hon bara det börjar blir mörkt och jag ville bara skrika åt henne att far åt helevete. Jag kan faktiskt ta hand om mig själv, Så e jag klar med klädsel och toabesök och så går jag ner och gör mig redo för att arbeta, och så blir mamma sur för att jag int eåt ngt och gav mig det där långradiga talet om att jag måste äta det e inte bra om jag inte gör det och bla bla ba... Som om jag inte redan visste det men jag ville inte sitta i bilen med en uppkörd mage och ingen närhet till toalett... Speciellt inte nu när min mage har varit extra  syrlig för någon anledning. I alla fall, jag kommer iväg och gör jobbet och blir klar så kommer jag hem och värmer nudlar och en pizza till mig och så satte jag mig vid datorn för att raportera in arbetet. Så hör jag mamma bara: Skulle inte du ha kalkon, och jag bara jag tar sen när jag ätit lite och hon blir sur för att jag inte tog och värmde potatis sås och kalkon i micron...

För det första: Kalla potatisar som värms upp i micron smakar blä

För det andra: Jag var hungrig och ville ha något som jag tycker om

Och för det Tredje: Min familj vet mycket väl att jag inte är förtjust i varken Kyckling Kalkon eller andra fjädeerfä om det inte e rent bröstkött eller i polåggs form...

Ja, jag vet, jag e kräsen och det får jag höra var gång också när jag säger att jag inte tycker om något. Andra dagar så brukar morsan vara ganska lugn med det här men inte denna dagen, nä, nu är det värsta surkärringen... Ja jag vet, hon har ont och idag är väl en dag som e sämre än de andra men varför skall det alltid gå ut över mig? Räcker det inte med att pappa ska mumla något, eller vränga och vrida det jag säger för att försöka vara rolig? 

Hur skall jag orka hålla humöret uppe när allt bara e skit... Nä, nu ska jag njuta av en middag jag själv ville ha: Nudlar med grönsakssmak och en pizza caprisosa med en alkoholfri öl.

Hej där, Dear Blog. Tänkte detta kanske kunde hjälps mig lugna ner mig... Skriva av mig lite så jag känner mig mindre stressad. Tror det är det som fick min mage att bråka och varför jag får sånna skakningar så jag knappt kunde hålla mobilen... Ja, jag sitter på dass nu när jag skriver det här. Så vaddå? 

Bleh... Jag hatar all den här stressen, det tar kål på mig. Jag kan inte ringa mig sjuk bara för en liten grej. Kanske om jag fixa huvudet så kanske resten lugna ner sig med. Men hur? Kan man bara ringa vårdscentralen och säga att hej, jag är stressad, hjälp mig?  Jag gillar inte detta... Hatar att inte veta vad jag ska göra... Köpte mig en korsordstidning för jag tänkte det kanske skulle skingra tankarna men så får jag reda på att kranen har gått sönder i köket och så blev det mer saker i huvudet och Bleh... Jag borde nog få hjälp men hur går man ens tillväga?

Dear Blog, vilken underbar dag alltså, hela veckan har varit helt toppen! Krocka med bilen i måndags så den ej blev körbar och ett rådjur mindre som springer runt. Köpte ny bil dagen efter som man kunde stå själv på lånet för fast mormor betala en handpenning på 10.000kr Men det blev inte mamma glad över för att då tyckte hon att hon inte var värd något och bla bla... pappa fick köra mig till jobbet på onsdag och torsdag morgon, stanna hemma i tisdags för min axel gjorde ont efter krocken. Doktor gav mig muskelavslappnande så har varit lite dåsig. Underbart helt enkelt. Hämta min nya bil igår, en svart mercedes A150. Fan va stolt man känner sig, och vuxen. Snacka om att kamma in vuxen poäng, köra en merca och själv stå på billånet! 

Och så har vi ju de vanliga bråken med morsan, hon alltid skricka på mig och få mig att känna mig värdelös och bygga på berget av skuldkänslor. Hon sa hon inte hade fått bakelse idag... Det e ju Gustav Adolfs dag... då ska man äta bakelse. Så jag erbjöd mig att köra och köpa, men nej så kul skulle vi inte ha. Så mata hon Talking Tom med en bakelse och sa att han var den ända som fick a lite kul. Så sa jag att vi har kaka hemma, och du sa hon hur hon skulle veta det och jag sa att jag sa ju det precis och hon bara fortsatte hur ska jag veta det. Jag fråga om hon ville ha kaka, men hon sa nej. Så sa jag att hon sa ju att hon ville ha bakelse men nu ville hon inte det, hon sa det räckte med en skorpa så fråga jag om jag skulle hämta men näää då... 

Och jag med den nya bilen, hon har inte sett den för hon kunde inte se den genom fönstret på dass för att där var skydd så folk ej ska kunna titta in. Men det gjorde ju inget för hon var ju bara min mor. Dom där underbara skuldkänslorna är så trevliga. Får mig att känna mig helt värdelös. Precis som det ska vara. Barn ska vara värdelösa.

Bråka även men en chattkompis på nätet, som inte ville lyssna på vad jag sa men skit samma. Jag orkar inte hålla på. Kanske jag ska sluta umgås på nätet. Bli en äkta eremit för det är dit jag e på väg. Säger inget på jobbet om inte någon säger ngt först till mig, säger knappt ngt i affären när jag handlar, bara nickar och mmm:ar, om jag inte ska köpa cigg till morsan för då blir det: En limpa, långa röda Pall Mall. Den  längsta meningen som har någon betydelse för det jag säger hemma har ingen betydelse. Allt det gör är att göra morsan surare än vad hon redan e på vissa dagar eller inte ha ngn betydelse eftersom man aldrig får tala till punkt.

Jag e socialt handikappad.

Sen ett skämt, jag fattar inte varför de blir så upprörda men det e ju typ sant: I dagens ekonomi hade det varit billigare med en begravning än att köpa en ny bil. Skulle inte förvåna mig om de typ nästan hade tjänat på det med tanke på allt de kunde ha sålt av mina grejer. Jag försökte säga men nää du blev de så sura innan jag han avsluta: DET ÄR VÄL FÖR FAN VIKTIGARE MED DIG??? Men nä, ibland känns det inte så... För mig är matriella skador viktigare för jag vet hur dålig vår ekonomi e och vi har inte råd att byta bil bara för att man krocka. Men är man tvungen så e man.

Åh, underbara vecka. Fortsätt så... Enda possitiva från denna veckan, förutom mercan och vuxen poängen är att jag slipper Reklamen. Jag visste ju inte om jag skulle få en bil så jag mejla och sa jag inte kunde köra och det gick bra. YAY!

Men i alla fall, jag tänkte på något, Vad var det... eh skit samma, var väl bara en av mina värdelösa tankar som man lika gärna kan bajsa ner i toaletten och se hur de spolas bort. Jag e bäst när jag håller mun men inte ens det e bra nog.