Jag ber så jävla mkt om ursäkt för att jag smsa dig pappa och fråga om du var på hemvägen för mamma hade ont. Så hemskt ledsen att du kände att du inte kunde tanka. Att du måste klaga på alla mina saker som råka stå i vägen nu när han köpt hem kött som han ska dela på sen. Att kattboxen till katterna är bara slöseri... Det känns så bra att veta att jag var dum som smsa pappa när mamma mådde dåligt. Ska aldrig ske igen. Jag vet bättre nu.

Dear Blog, toppen dag idag -.- Har mått lite dålig  i magen ett par dag, och kände mig bättre idag. Vilket jag var, tills jag steg upp. Mamma sms att jag skulle komma ner, när jag kommer ner storbölar hon för hon fick så ont i tänderna och så stressa hon upp sig. Visste inte vad jag skulle göra, känner hur jag blir mer och mer stressad. Fick henne i alla fall att ta värktablett och andra halvan av hennes lugnande. Så drog jag igen gardinerna och mamma bad mig starta skivan. Jag vet inte om hon är lugn nu men hon ska i alla fall försöka sova... Men det värsta var nog ändå när hon bad om att få gå bort och jag svara att nu stressa hon upp sig ännumer. Ugh, vet verkligen inte vad jag ska göra när mamma är så. Pappa var ju inte hemma i heller så blev mer stressigt. Och just när det ser ut som mamma ska försöka sova börjar den andra katten gala så hjärtskärande vid dörren för att få komma ut. Men jag vågar inte gå ut nu med han så tog borsten, det verkar ha fått tyst på honom för tillfället i alla fall...

Dear Blog... Ja den här dagen starta ju bra. Kände mig nått så när på humör när man kom hem från jobbet i natt, märker dock när jag går och lägger mig att magen är lite knäpp (förstoppad). Har nog vaknat ett par gånger med fruktansvärt knip, från luft och annat som inte vill komma ut, men varit så trött att jag somna igen. I alla fall, mamma smsa och fråga om jag kunde hjälpa henne med datorn, så jag steg upp. Hade sånt där knip, men jag brukar ha lite sånt när jag vaknar, har ju ändå sovit ganska länge så blåsan var full. Det lätta lite att kissa så jag kom ner, men väl nere kniper det något hemskt så jag blir nästan dubbelvikt. Så får gå tillbaka upp, fast tog ju sin lilla tid att komma upp för morsan skulle ju babbla om hur duktig hon hade varit idag och om datorn funka bla bla. Sitter i alla fall på dass, ja, det har kommit ut (promenaden i trappan hjälpte väl -.-), men vågar ej resa på mig riktigt än, mest för försäkerhets skull... Ack ja, och när jag väl kommer ner så kommer jag väl få i näsan att jag måste ut och röra på mig, men jo visst, men va fan, jag orkar knappt ur sängen. Enda anledningen att jag lyckas ta mig till jobbet är för att jag ej vilar på kvällen innan nattens arbete... Jag vet inte vad det är. Nu spänner det igen... Det blir nog en bra stund här på övre dass...

Dear Blog. Aldrig är det nog. Har hjälpt till att städa, byta gardiner, hämtat saker hit och dit, men nä. Alltid är det någon grej. Ja, morsan bad mig om att hjälpa henne putsa fönster, men hon sa också när hon fått upp gardinerna att hon skulle försöka sj och pappa kan ju alltid räcka ut en hand. Men nää, nu fick jag höra att vrf hade jag inte gjort det. Vi skulle hjälpas åt. Inte fan vet jag hur man putsar fönster men nu får jag väl göra det i alla fall. -.-

Och så ska jag få höra allt också, mammas klagan på allt. Nu gjorde pappa si och så, jag vågar ej lämna bort grejer när han ser,varför kan han inte göra si och så... Mamma är inte lätt att tas med, allt ska göras på hennes sätt men det går ju inte att säga ngt för då blir hon sur och det är vårt fel... Sen så ska hon klaga om sina smärtor hit och dit, en öm knuta här och där och så alltid med det här "känn!"... Nej mamma jag vill inte tafsa på dina kalla fötter eller ömma knutor. Och sen skulle hon ha pratat med mormor så bara blir det hon hör ju inget, och så skulle hon tjata om ditt och datt... Gah, och skulle det vara om mig så antingen säger hon det rakt ut, vilket jag förmodar är bättre än att hon står och pratar med pappa, I låg röst med ändå tillräckligt högt för att jag ska höra det, eller så beklagar hon sig för mormor och så ska jag få höra det på det hållet, eller så kommer pappa rasande till mig och kallar mig dum eller ngt för jag inte gjort ngt som jag inte visste om att jag skulle göra...

Ugh, min största dröm är att ha ett eget ställe, jag bor där, men påa dagarna är jag hemma och hjälper till så jag åtminstone kan få ha kvällarna för mig själv... Suck... Att drömma om att få slippa sina föräldrar bara för nga timmar är väl dumt...

Dear Blog. 

Jag är så trött på att höra att jag är barnslig över något jag inte kan hjälpa. Ser jag flytande illaluktande diarré kattbajs på golvet e det väl inte så jävla svårt att förstå att kräkreflexen starta. Jag kan inte hjälpa det. Jag försöker att inte, men det är som sagt en reflex... Vissa har väl en mer aktiv än andra... Jag kräker inte upp något utan det är bara tomma ljud som kommer men ändå, det är så jobbigt att varje gång behöva få höra att jag är löjlig, barnslig och annat smått och gott i den kategorin... Ugh, som jag inte redan hata mig själv tillräckligt...