Dear Blog, skulle vilja börja med att be om ursäkt för att jag ej skrivit på ett tag men saker har gått ganska bra och behovet har ej varit så stort men idag känns det som det behövs lite. Dagen börja okej, delade ut tidningar som vanligt. Blev lite sen men strunt samma, jag e ny. Men i alla fall... Kom i säng 8 typ och skulle vara hos mormor vid tre. 20 min biltur så ställde klockan på två. 20 i två börjar mamma smsa och fråga om jag ej skulle upp, jag sov än då. Par minuter senare tror jag kommer pappa och börjar rycka och slita i mitt täcke, säger att jag ska gå upp. Jag sa att det inte gick fortare att få mig ur sängen bara för han gjorde så, också att jag hade ställt klockan men då svarade han att han inte brydde sig och slet igen i mitt täcke. Tydligen hade han också tänt lampan i taket på mitt rum. Starka lysrör rakt i ögonen på mig. Sen smsar mamma igen och frågar om jag inte skulle gå upp. Pappa hade gått vid detta laget så jag fråga om pappa inte kunde komma och släcka lampan, får jag bara till svar: ska du ej upp? Klart jag skulle upp. Klockan gick precis då men jobbit att stiga upp när en stark lampa lyser en rakt i fejset. Tog kudden över mina ögon och guidade mig till lamp knappen och släckte lampan. Sen gick jag ner, kände mig ledsen, som att de inte litar på att jag kan sköta mig själv så jag unnade mig en liten tår. Gick direkt och klädde på mig sen prata lite med mamma sen fick se det massiva berget av reklam. Bladat tack och lov. Sen körde jag till mormor. Var där innan bedtämt så varför ska de hålla på att stressa? Jag är typ vuxen. 21 år gammal. Kommer ju aldrig lära mig att sköta mig sj om de ska hålla på så... 

Jaha. Vissa dagar önskar man bara att man ej stigit upp. Allt börja ok mamma och pappa hade hjälpt mig med min reklam, hade bara en runda och lägga ihop och det gjorde jag. Allt var lugnt fram tills mamma gick och lade sig för att vila nu på eftermiddagen. Mammas radio strula, börja blixtra i den. Mamma försökte få pappa att fatta men han halvsov såå jag kom och drog ut radion. Jag vet inte riktigt vad som händer men var inte kul... Följdes av tystnad och sen ett litet gräl och nu ännu mer tystnad. Jag känner mig så hjälplös, vet inte vad jag ska göra eller säga. Det var en okej dag igår och så nu detta. Som tur e så chattar jag på skype med en kille som skämtar om mina fisar. Håller humöret uppe lite.

Dear Blog, missa en dag att skriva men strunt samma. Har goda nyheter. Har fått ett vikariat på Tidningsbärarna, upplärning börjar på måndag. Jag var jätteglad och ringde min mamma som också var glad. Sen så gick jag för att prata med arbetsförmedlingen och sånt. Sen ringde jag min mormor och sa jag var på väg till henne, vi brukar handla, sen berättar jag den glada nyheten. Blev inte en sån glad nyhet, mormor säger "men jag som behöver hjälp den 25:e". Jag blev lite ledsen. Jag menar hon kunde ju varit glad för min skull i alla fall, men nää, hon var viktigare än att jag fått vikariat. Min första riktiga anställning och det är allt hon bryr sig om, att hon behöver hjälp med att få droppar i ögonen för hon ska opereras för starr. Visst viktigt men kunde tatt det en annan dag... Men nu ska jag körs till min mormor, äta bulle och sen handla.

Så ny dag, Dear Blog, typ 4:de dagen med bloggen nu. I alla fall, var ute med tidningar igår morse, var skit kul, så idag med sen ska jag sova och ringa och säga att jag är intresserad. Så det är bra.

Gjorde färdigt min extra reklmarunda också under dagen, tog tid men i alla fall, och jag erkänner jag fuska lite, men jag gick vilse och mina fötter ömade. De flesta hade fått i alla fall. Är där några problem får jag väl reda ut det sen.

Nu ska jag snart iväg igen, ska bara ta min medicin och gå på dass. Sen är det iväg till tidningarna igen och sen hem och sova.

Känns skönt att ha en enledning att faktiskt sova länge på dagen utan att man ska få höra hur lat man är hehe.

I alla fall, för att summera, sedan mitt senaste inlägg så har det varit en bra tid. nu får vi se hur det blir fram till nästa.

Dear Blog, klockan är nu 01:54 när jag börjar skriva på den tredje dagen. I alla fall... Reklamutdelningen gick inte direkt som jag ville. Jag började med extra rundan jag fått men självklart tog det mig ett tag att inse att rundan var en man skulle gå. Personligen kunde de ha tydliggjort lite mer att det var ett tätområde men jaja... Planneringen gick åt fanders. Fick köra hem och hämta en sån där sak med hjul som man drar efter sig... Dramat eller ngt sånt. Körde tillbaka och läste i lite reklam, man fick självfallet ej plats med allt. Började gå runt, gick vilse konstant men fick ut första lasset. Hämtar nästa i bilen och då ska det självlart börja bråka. Bunten gick knappt i och det jag lade ovanpå ramlade ut självfallet.

Mitt skosnöre på vänster sko vägrade förbli knutet så en gång snubbla jag nästan över det. Struntade i att knyta och gick runt och hoppades att jag skulle ramla men det gjorde man ju självklart inte när man tänkte på det.

Får sms om att det var bäst att jag körde hem och åt. Villet jag gjorde efter ett tag, men först skulle jag fylla på kärran, lättare att kalla det så, men självklart skulle bunten vägra gå i, buntbandet runt gick av och den buntade reklamen ramla ut. Jag lyckades fixa ihopa det, ingen vind tack och lov... Fick ner en annan bunt och tar lite av den bunten som ramlat sönder och stoppar i. Sen ska jag lyfta in kärran, hehe (sarkastiskt skratt), så klart ska handtaget ta emot...

Kör hem äter kör ut på min egna runda inget krångel där, kör sen tillbaka till gångrundan men går vilse flera gånger, sent mörkt så jag kör hem, raporterar in det andra mejlar och fråga om jag kan använda måndag. Går och lägger mig och nu ska jag köra till handledning.

Jaha... Dag 2, Dear Blog. Så igår kväll kröp det fram varför det var så surt... Min damsugning dög inte. Ja, jag hade missat ett par damtussar, mamma kunde ju bara bett mig ta dem. Men... Jaja... Fick höra lite om vilket dåligt humör jag hade och sånt. Jag gav upp gick och satte mig vid datorn och fortsatte titta på netflix. 

Jag och lade mig relativt sent.

Blev väckt i morse av min pappa som skriker och typ slår mig på benet för att väcka mig. Han vet inte hur stark han är så det känns hårdare än menat, tror jag... Sen börja han riva ner en kabel.

Stiger i alla fall upp, tar mig ner och går för att säga hej till mamma. Inget svar först, sen frågar hon varför jag ej svara på sms, jag sa att jag hade den på ljudlöst, så får jag höra det att tänk om hon behövt hjälp. 

Jag går för att ta en kopp kaffe sen kommer mamma med sin rullator och ställt koppen sin på den, så klart så ramlar den av och gick i kras.

Mamma börja gråta, pappa försöker med att det var bara en kopp, men det var nog mer än så för mamma. Hon fick den när hon låg på sjukhuset när hon fyllde år... Vi får se hur saker går nu. Dags att dricks upp mitt kaffe och skynda mig att bära ut i bilen så jag slipper tjat.

Skriver dear blog för det låter bättre än kära blogg. Jaha, första inlägget här, vad skriver man? Ska man börja med det samma eller ta en mjukstart?

Det är väl lika bra att börja...

Hade ställt klockan på kvart över sju men stängde av det och satt om till klockan 8. Skulle jag ej gjort, haft huvudvärk hela dagen.

Steg upp och spelade lite på mobilen innan jag tog kläder och gick ner då mitt rum är på ovanvåningen. Jag gick och runt, ingen verka vara inne, pappa var ute och mamma låg och vila. Sätter mig än en gång och spelar på mobilen, sen tar jag en macka och kaffe. En torr brödbit med lite tubkaviar på.

När jag ätit kommer min mamma med sin rullator och sätter sig bredvid. Jag säger hej och får bara ett barskt "midda" till svar. Jag har förmodligen sagt eller gjort något som mamma inte tyckte om. Även om min mamma inte mår bra så brukar det inte låta så som det gjorde i morse. 

I alla fall...

Efter ett tag av obekväm tystnad går jag och klär på mig, sedan lässer jag ut arbetet i bilen, delar ut reklam på helger, alltid någon liten krona.

Jag var väl på dåligt humör själv imorse, för när jag skulle ta på mina tofflor för att gå ut kändes de som de bråka med mig och samtidigt fick man se till att katten ej smet ut, annars hade det väl blivit ett jävla liv för det. Brular vara så och alltid mitt fel. Pappa hörde mig säga till katten att den skulle gå in, så han hämtade den så jag kunde öppna dörren och ta ut mina grejer utan att katten smet ut, tur var väl det.

Sista jag gör är att hämta min kamer, ta en jacka och nycklarna och säger hejdå, får ett lite "muntrare" hejdå från min mamma sen går jag för att ta mina bilskor på mig. Säger hejdå igen innan jag går ut och får än en gång ett lite barskt och irriterat svar tillbaka. 

Men nu är jag i alla fall i bilen, tar någon minut innan jag är helt på plats då gasar jag för att skynda mig ut från uppfarten, vinkar hejdå till min pappa som tagit ut katten och sen kör jag iväg. 

Tur att det var raksträcka, höll på att somna och så var det en tjock dimma. Kommer in till stan och tar fel väg än den jag planerat först med bara mumblar åt mig själv något om att vara idiot och sedan kör jag en omväg runt istället .

Kommer till början av mitt pass vid 11 och sen kör jag runt och lägger reklam. Dimman är tjock på många ställen och ibland kom man nära vägkanten och körde nästan av, fast jade bara kört ut i ett fält så det var ingen big deal. Inget intressant hände under rundan, fick bara se massa rovfåglar och fasaner.

Kom tillbaka till stan och köper något att äta, huvudvärken minskade lite vid intagandet av at. Pasta med köttfärssås, alltid lika gott. Innan dess var man på netto och köpte kakor, godis och julmust. Bruka äta massa snask, även fast jag igentligen inte är sugen.

När jag ätit kör jag till min mormor för att låna toalett och får säga hej till hennes moster också. Jag kände inte för att prata men var ju tvungen för att inte verka.. hmm... är elak ordet jag letar efter? Skit samma.

Efter det kör jag till mitt andra pass och frågar via sms om min pappa kunde ta ett av mina andra pass för jag inte skulle hinna idag, dimman var så tjock man kunde knappt se handen framför näsan. Turligtvis säger han ja.

Sen så kommer man hem. Säger hej och får knappt ngt svar tillbaks. Sitter ner på golvet och tittar på tv tillsammans med min mamma och känner mig dum, vet inte varför men jaja... Sen frågar hon min pappa om det fanns något att äta, i vanliga fall är det alltid jag, men inte denna gången. Mat kommer in och då ryter mamma "Finns det inte något ljus i huset?!"  Detta är självklart riktat till mig så jag skyndar mig att tända lampan. 

Efter en stund så hör jag mina föräldrar börja mumla bakom min rygg om mig, något om att prickigkorven inte var uppäten, detta var också mitt fel eftersom det helt enkelt inte dög för mig enligt min pappa, då kommer mamma med komentaren att ja vad duger åt henne? pappa svara ingenting, jo bara godis. Jag känner mig ännu mer dum nu, sen itt i allt ihopa å fråga mamma mig surt om inte jag ska äta något, jag säger jag inte e hungrig, sen kommer det igen med att inget duger och sen något om att vi kunde aldrig äta ihopa att det skulle bara plockas fram och fram och fram.

Jag gav upp, jag torka iväg några tårar men åt inget vågade inte vända mig om för då hade jag väl fått höra "vad bölar du för?"... Brukar vara så... men i alla fall, jag går för att byta om men vågar inte då mamma är på toa, mina kläder var på andra sidan hennes rullator så hae jag fyttat på den så hade jag väl fått höra att jag bara tycker hon är ivägen, så gick istället upp med några kläder som låg i en korg till mig.

När jag kom ner böt jag till min pyjamas. Mina kläder hade blivit smutsiga därför gjorde jag det.

Sen tog jag mina piller och plus två alvedon, tre råkade komma ur burken, jag funderade ett tag om jag skulle ta den också men var för feg för att prova.

Nu kommer man sitta en stund vi datorn, kanske titta på netflix eller ngt.

För att summera detta inlägg, Dear Blog, jag tror det blev för mycket på en gång, men jaja, ingen som bryr sig i alla fall.