Dear Blog, ja då var det dags igen. Jag hatar mig själv. Tänkte se en film, men fjärren till dvdn funka ej så satte igång xboxen i stället och så vill inte den i heller funka först, så peta pappa på sladden bakom tvn men det var den i apparaten som satt fel so varje gång jag fick den rätt skulle ju han peta igen på bakom tvn så försvann bilden igen och jag sa ifrån och bara för det så skall man tydligen målas på dåligt humör. Mamma bara höll på, "vad är det som e fel" inget "jo nått är det annars skulle du ej vara så här"... Nähä, jag har alltså inte rätt att bli lite irriterad utan någon större anledning... Kanske va det för långt nere visste jag att jag inte skulle få se filmen i lugn och ro för jag skulle bli kallad var femte minut. Men det kan jag ju inte säga för då får jag bara höra att mamma är i vägen bla bla bla... Så råka jag väl säga något i en ton som inte passa mamma så hon blev sur och gick iväg och stängde dörren bakom sig. Då blev jag ju ledsen för jag visste inte vad det var jag gjort så jag stängde av tvn för att straffa mig själv, så kommer pappa in och undrar varför och jag sa som det var att jag gjort mamma sur så jag förtjäna ej att se på tv och då blev han sur och mumla något... Förmodligen att jag var löjlig tror jag. Vilket defenitivt gjorde situationen MYCKET bättre. Sen gick han och prata med mamma, jag vet inte vad som sades men inget sades till mig så förmodar jag fortfarande förtjänar mitt straff... Och förmodligen så kommer morsan inte snacka med mig nu på ett tag... Och varför undrar ni? Jo för hon "vågar" inte. Nä tydligen så kan Hon inte säga någonting utan att jag ska bli sur. 

Nä dags att försöka trycka ner resten av min mat som hunnit blivit kall för länge sedan, maten som jag hade tänkt avnjuta till min film, men det blir inget med det. Kall mat, mörkt rum och mina tårar som saltar maten lite extra... Perfekta kvällsmyset.

Dear Blog, nu är jag besviken. Jag fyllde år i går (Grattis till mig!) och de enda som gratta mig var Mina föräldrar mormor och en av min mammas vänner. Ingen annan, i alla fall vad det verka. Ja jag har visserligen stängt av födelsedags notifikationen på fb, men det visade sig att mina så kallade två bästa vänner hade skrivit på ett konto som jag inte varit inne på på flera år och som jag hade glömt existerade. Det stod inte ens mitt namn, eller jo det är mitt namn men inte mitt tilltals namn, men det reagera dem inte på, utan nä. Där fick jag mina gratulationer... Seriöst? Min ena vän hade tydligen ont om tid den dagen, men om hon hade fem sekunder att skriva en grattis hälsning på FEL fb så kunde hon väl tatt mobilen och skicka ett sms? Min andra vän, när klockan var 30min över midnatt (När min födelsedag var över) så får jag meddelande på messenger(!) om hon inte hade grattat mig idag och jag sa jag inte hade fått något och då såg hon att hon hade skrivit på min andra fb -.- 

Ja, jag vet att vi lever in en era av teknik och internet, men det är lite mer personligt att få ett sms eller messenger meddelande än en meningslös hälsning på fb. Man känner sig, i alla fall jag, lite mer speciell när man får ett meddelande till en och inte en status på fb. Sen om man skall vara väldig petig så e post i brevlådan ännu mer roligt, men det gör jag knappt själv så där är det lugnt. Hade det inte varit för alla sidor jag gillar och de jag har skapat själv skulle jag ha stängt ner fb helt, men ack ja...