Dear Blog, ja då var det dags igen. Jag hatar mig själv. Tänkte se en film, men fjärren till dvdn funka ej så satte igång xboxen i stället och så vill inte den i heller funka först, så peta pappa på sladden bakom tvn men det var den i apparaten som satt fel so varje gång jag fick den rätt skulle ju han peta igen på bakom tvn så försvann bilden igen och jag sa ifrån och bara för det så skall man tydligen målas på dåligt humör. Mamma bara höll på, "vad är det som e fel" inget "jo nått är det annars skulle du ej vara så här"... Nähä, jag har alltså inte rätt att bli lite irriterad utan någon större anledning... Kanske va det för långt nere visste jag att jag inte skulle få se filmen i lugn och ro för jag skulle bli kallad var femte minut. Men det kan jag ju inte säga för då får jag bara höra att mamma är i vägen bla bla bla... Så råka jag väl säga något i en ton som inte passa mamma så hon blev sur och gick iväg och stängde dörren bakom sig. Då blev jag ju ledsen för jag visste inte vad det var jag gjort så jag stängde av tvn för att straffa mig själv, så kommer pappa in och undrar varför och jag sa som det var att jag gjort mamma sur så jag förtjäna ej att se på tv och då blev han sur och mumla något... Förmodligen att jag var löjlig tror jag. Vilket defenitivt gjorde situationen MYCKET bättre. Sen gick han och prata med mamma, jag vet inte vad som sades men inget sades till mig så förmodar jag fortfarande förtjänar mitt straff... Och förmodligen så kommer morsan inte snacka med mig nu på ett tag... Och varför undrar ni? Jo för hon "vågar" inte. Nä tydligen så kan Hon inte säga någonting utan att jag ska bli sur. 

Nä dags att försöka trycka ner resten av min mat som hunnit blivit kall för länge sedan, maten som jag hade tänkt avnjuta till min film, men det blir inget med det. Kall mat, mörkt rum och mina tårar som saltar maten lite extra... Perfekta kvällsmyset.