Skriver dear blog för det låter bättre än kära blogg. Jaha, första inlägget här, vad skriver man? Ska man börja med det samma eller ta en mjukstart?

Det är väl lika bra att börja...

Hade ställt klockan på kvart över sju men stängde av det och satt om till klockan 8. Skulle jag ej gjort, haft huvudvärk hela dagen.

Steg upp och spelade lite på mobilen innan jag tog kläder och gick ner då mitt rum är på ovanvåningen. Jag gick och runt, ingen verka vara inne, pappa var ute och mamma låg och vila. Sätter mig än en gång och spelar på mobilen, sen tar jag en macka och kaffe. En torr brödbit med lite tubkaviar på.

När jag ätit kommer min mamma med sin rullator och sätter sig bredvid. Jag säger hej och får bara ett barskt "midda" till svar. Jag har förmodligen sagt eller gjort något som mamma inte tyckte om. Även om min mamma inte mår bra så brukar det inte låta så som det gjorde i morse. 

I alla fall...

Efter ett tag av obekväm tystnad går jag och klär på mig, sedan lässer jag ut arbetet i bilen, delar ut reklam på helger, alltid någon liten krona.

Jag var väl på dåligt humör själv imorse, för när jag skulle ta på mina tofflor för att gå ut kändes de som de bråka med mig och samtidigt fick man se till att katten ej smet ut, annars hade det väl blivit ett jävla liv för det. Brular vara så och alltid mitt fel. Pappa hörde mig säga till katten att den skulle gå in, så han hämtade den så jag kunde öppna dörren och ta ut mina grejer utan att katten smet ut, tur var väl det.

Sista jag gör är att hämta min kamer, ta en jacka och nycklarna och säger hejdå, får ett lite "muntrare" hejdå från min mamma sen går jag för att ta mina bilskor på mig. Säger hejdå igen innan jag går ut och får än en gång ett lite barskt och irriterat svar tillbaka. 

Men nu är jag i alla fall i bilen, tar någon minut innan jag är helt på plats då gasar jag för att skynda mig ut från uppfarten, vinkar hejdå till min pappa som tagit ut katten och sen kör jag iväg. 

Tur att det var raksträcka, höll på att somna och så var det en tjock dimma. Kommer in till stan och tar fel väg än den jag planerat först med bara mumblar åt mig själv något om att vara idiot och sedan kör jag en omväg runt istället .

Kommer till början av mitt pass vid 11 och sen kör jag runt och lägger reklam. Dimman är tjock på många ställen och ibland kom man nära vägkanten och körde nästan av, fast jade bara kört ut i ett fält så det var ingen big deal. Inget intressant hände under rundan, fick bara se massa rovfåglar och fasaner.

Kom tillbaka till stan och köper något att äta, huvudvärken minskade lite vid intagandet av at. Pasta med köttfärssås, alltid lika gott. Innan dess var man på netto och köpte kakor, godis och julmust. Bruka äta massa snask, även fast jag igentligen inte är sugen.

När jag ätit kör jag till min mormor för att låna toalett och får säga hej till hennes moster också. Jag kände inte för att prata men var ju tvungen för att inte verka.. hmm... är elak ordet jag letar efter? Skit samma.

Efter det kör jag till mitt andra pass och frågar via sms om min pappa kunde ta ett av mina andra pass för jag inte skulle hinna idag, dimman var så tjock man kunde knappt se handen framför näsan. Turligtvis säger han ja.

Sen så kommer man hem. Säger hej och får knappt ngt svar tillbaks. Sitter ner på golvet och tittar på tv tillsammans med min mamma och känner mig dum, vet inte varför men jaja... Sen frågar hon min pappa om det fanns något att äta, i vanliga fall är det alltid jag, men inte denna gången. Mat kommer in och då ryter mamma "Finns det inte något ljus i huset?!"  Detta är självklart riktat till mig så jag skyndar mig att tända lampan. 

Efter en stund så hör jag mina föräldrar börja mumla bakom min rygg om mig, något om att prickigkorven inte var uppäten, detta var också mitt fel eftersom det helt enkelt inte dög för mig enligt min pappa, då kommer mamma med komentaren att ja vad duger åt henne? pappa svara ingenting, jo bara godis. Jag känner mig ännu mer dum nu, sen itt i allt ihopa å fråga mamma mig surt om inte jag ska äta något, jag säger jag inte e hungrig, sen kommer det igen med att inget duger och sen något om att vi kunde aldrig äta ihopa att det skulle bara plockas fram och fram och fram.

Jag gav upp, jag torka iväg några tårar men åt inget vågade inte vända mig om för då hade jag väl fått höra "vad bölar du för?"... Brukar vara så... men i alla fall, jag går för att byta om men vågar inte då mamma är på toa, mina kläder var på andra sidan hennes rullator så hae jag fyttat på den så hade jag väl fått höra att jag bara tycker hon är ivägen, så gick istället upp med några kläder som låg i en korg till mig.

När jag kom ner böt jag till min pyjamas. Mina kläder hade blivit smutsiga därför gjorde jag det.

Sen tog jag mina piller och plus två alvedon, tre råkade komma ur burken, jag funderade ett tag om jag skulle ta den också men var för feg för att prova.

Nu kommer man sitta en stund vi datorn, kanske titta på netflix eller ngt.

För att summera detta inlägg, Dear Blog, jag tror det blev för mycket på en gång, men jaja, ingen som bryr sig i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nähä... Då får man inte äta frukost i heller då Dear Blog. Tydligen vakna farsan för att jag använde vattenkokaren så jag kunde ha en kopp oboy (sån som ska röras ut i vatten) och så ville jag ha en varm macka för det va kallt använde micron och tydl...

Dear Blog... Idag hann jag inte vara uppstigen i ens fem minuter innan jag blev kallad lumpelas (typ uteliggare) bara för att hon hade hittat omaka strumpor i tvätten och svara med att jag nog använt dem tillsammans. Bara för att jag har haft olika s...

Visste att jag skulle ångra stiga upp. Råka säga en grej och så blir morsan rent tvär och jag inser att jag bara förstör allt och är värdelös. Det hade varit bättre om jag inte funnits men vem skulle de skylla allt på? ...

Dear blog... När man sovit typ nio timmar, försöker somna om men drömmer bara om gigantiska spindlar och inser man är nog pigg nog att stiga upp, och kissnödig, men väljer att stanna kvar i sängen en stund till för man inte vill veta vilken scen som ...

Dear blog. Jag e så trött på det här att jag är värdelös. Hur jävla svårt ska det va att öppna truten och säga vad de vill jag ska göra? I stället för att bara gå och mumla och ha små raseriutbrott och trycka ner mig. Jag vill bara skrika åt ...