Dear Blog. Aldrig är det nog. Har hjälpt till att städa, byta gardiner, hämtat saker hit och dit, men nä. Alltid är det någon grej. Ja, morsan bad mig om att hjälpa henne putsa fönster, men hon sa också när hon fått upp gardinerna att hon skulle försöka sj och pappa kan ju alltid räcka ut en hand. Men nää, nu fick jag höra att vrf hade jag inte gjort det. Vi skulle hjälpas åt. Inte fan vet jag hur man putsar fönster men nu får jag väl göra det i alla fall. -.-

Och så ska jag få höra allt också, mammas klagan på allt. Nu gjorde pappa si och så, jag vågar ej lämna bort grejer när han ser,varför kan han inte göra si och så... Mamma är inte lätt att tas med, allt ska göras på hennes sätt men det går ju inte att säga ngt för då blir hon sur och det är vårt fel... Sen så ska hon klaga om sina smärtor hit och dit, en öm knuta här och där och så alltid med det här "känn!"... Nej mamma jag vill inte tafsa på dina kalla fötter eller ömma knutor. Och sen skulle hon ha pratat med mormor så bara blir det hon hör ju inget, och så skulle hon tjata om ditt och datt... Gah, och skulle det vara om mig så antingen säger hon det rakt ut, vilket jag förmodar är bättre än att hon står och pratar med pappa, I låg röst med ändå tillräckligt högt för att jag ska höra det, eller så beklagar hon sig för mormor och så ska jag få höra det på det hållet, eller så kommer pappa rasande till mig och kallar mig dum eller ngt för jag inte gjort ngt som jag inte visste om att jag skulle göra...

Ugh, min största dröm är att ha ett eget ställe, jag bor där, men påa dagarna är jag hemma och hjälper till så jag åtminstone kan få ha kvällarna för mig själv... Suck... Att drömma om att få slippa sina föräldrar bara för nga timmar är väl dumt...