Dear Blog.

Vet att det är mitt i natten, men min mage har plötsligt bestämt sig för att vara stenhård så det kommer nog ta lite tid.

Därför självklart tänker jag tillbaka på en grej son hände i efterniddags. Jag har äntligen tagit mig i kragen och städat ur garderoben (nu skall jag bara lägga resterande kläder rätt). I alla fall, jag kasta ner allt för trappan, tillsammans men tvätten sen hade jag lite mer som skulle ner så jag backa ner för trappan med lådan, tog det försiktigt. När jag kommer ner pp näst sista trappsteget ropar jag på hjälp. Tar en evighet så jag tänkte får väl klara mig själv, just då dyker farsan upp och skrämmer skitan ur mig. I alla fall, jag fråga om han kunde sparka (sa nog flytta, men sparka bort dem hade gått, eller ja föra bort dem) undan säckarna lite grann så jag slapp trampa på dem. Han bara säger, äsch trampa ner, vilket jag gjorde efter själv ha försökt sparka undan säcken lite. Jag kommer ner, ska vända mig om och ser ryggtavlan på farsan när han går där ifrån, jag ser inte var jag sätter fötterna och snubblar på ngt och ramlar över en säck. Pappa kommer tillbaka och jag sa, jag bad dig ju att flytta dem och han bara det kunde du ha gjort själv först. Sen gick han iväg igen och verkar inte bry sig särskilt om jag mådde bra eller ej. Samridigt börjar mamma gnälla, om ngn ramlat och bla bla, jag fick låtsas som allt var okej medans jag försökte kravla mig upp på benen. Ja självklart hade jag kunnat flytta på säckarna först innan jag tog ner lådan, men det tänkte jag inte på. Jag ville bara ha ner skiten. Jag kommer upp och mamma håller fortfarande på och jag säger hon ska lugna sig att det ligger grejer framför dörren och hon bara, bara inte dörren gått itu... Nä nä, jag ramla precis och kunde slagit huvudet i byrån men det e det ingen som bryr sig om. Sen säger mamma att jag skynda mig att plocka undan för hon inte visste när hon kanske skulle behöva rusa på dass... Jag bara mm, visst. Mamma höll i alla fall med mig om att pappa hade kunnat flytta lite på säckarna så jag hade haft lite mer svängrum... Alltid ngt... Men det var väl hockeyn på tv som drog pappas uppmärksamhet, Sverige spela ju mot Kazakstan... Men i alla fall, har idag lärt mig att det är inte lönt att be om hjälp. Och det stämmer, även på andra grejer. Ber man att få komma till en doktor så bara vi har inga tider nu du skulle ringt i morse... Jag me a inte att jag skulle dit på momangen, bara få prata ned en nån gång... Äsch, skit samma. Jag e lite öm i benet eftee jag ramla nu idag men det är okej. Jag skrek lite på katten för hon var ivägen. Det kändes lite bättre att få ut lite agression även om jag mest var irriterad på pappa än katten.