Dear Blog. Jaha, då hade man nästan ihjäl morsan då... Satt i soffan bredvid farsan som tittade på cowboysarfilm på högsta volym och jag spela spel på mobilen och hade hörlurarna i. Mamma kommer in i vardagsrummet och frågar om vi är helt döva, jag trodde först det handla om att tv var högljud men nej, tydligen hade mamma bankat och ropat på hjälp flera gånger... Mamma lämnar rummet och går in i sovrummet och pappa ber om ursäkt för han inte hörde men mamma var mer sur på mig för varför skulle jag ha hörlurar på mig...

Jag får inte och kan inte göra något, jag måste sitta i givakt och vara redo för allting... Jag pallar inte pressen, jag vill ha lite tid för mig själv men det finns inte... Sen så för att göra saken värre så börja morsan med det där " det e ju bara jag, det har ju ingen betydelse om något händer mig". Jag kände mig redan urusel, nu sitter jag i soffan och vågar knappt röra mig med öronen på spänn. Stängde av ljudet på min telefon, pappa stängde av tvn och vankar av och an precis som han är på vakt också... Jag vet att mamma är stressad för hon skall ut i morgon och det gör hela saken värre för hon är på sämre humör, men det gick ju bra... Mamma kan göra vissa saker men hon agerar precis som hon inte kan någonting, och oftast gör vi det åt henne så hon tränar aldrig upp sina muskler och när hon blir sur och tar i saker själv så klagar hon över smärtor sen... Jag hatar mig själv för att jag tänker så här, min morsa är sjuk och svag, jag ska hjälpa henne, det bara är så. Men det är svårt eller kanske inte. Det är bara att stänga ner sig själv och bli en nickedocka med butler-egenskaper. Men du blir morsan sur för man ser så sur ut och då får man höra att hon inte vågar be om hjälp för jag ser så arg ut. Jag är inte sur eller arg, jag försöker bara göra mitt bästa att lista ut vad hon vill att jag ska göra...  Jag måste vara en stor besvikelse. Bara en soffpotatis med ett deltidsjobb som knappt drar ett strå till stacken. Jag är inget värd, jag bör behandlas som den skithög jag är. Jag hatar mig själv, och jag hatar mig själv för det...