Nähä... Då får man inte äta frukost i heller då Dear Blog. Tydligen vakna farsan för att jag använde vattenkokaren så jag kunde ha en kopp oboy (sån som ska röras ut i vatten) och så ville jag ha en varm macka för det va kallt använde micron och tydligen så var detta för högt så herr "klagar på allt" inte kunde sova. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för att jag var hungrig. Vad ska jag säga då? Varje gång nånting bumber där nere så hör jag det upp till mitt rum och ibland väcker det mig eller i alla fall gör det svårt för mig att somna på morgnarna... Bara gå och lägg dig igen, du somnar säkert igen...

Dear Blog... Idag hann jag inte vara uppstigen i ens fem minuter innan jag blev kallad lumpelas (typ uteliggare) bara för att hon hade hittat omaka strumpor i tvätten och svara med att jag nog använt dem tillsammans. Bara för att jag har haft olika sorters strunpor på fötterna så är jag tydligen ett jävla slött äckel... Jag tyckte det var en liten kul grej men nä, inte ens det får man ha... Det e fan strumpor, så vidare jag inte bokstavligen visar upp mina strumpor, vem fan ska märka att jag har olika sorters strumpor på fötterna?

Och sen så skulle jag sätta benförhöjare under morsans säng. Jag fick inte upp tejpen så jag frågade om hon hade en sax "ja precis som vanligt " vad var man fick till svar. Kunde inte bara säga den ligger i lådan... Och precis när jag gjort detta för att snabba mig så morsan kunde få sin säng "du får skynda dig, orkar inte sitta hur länge som helst" jag höll ju på, och att hon satt på sin rullator i ett hörn och komenderade hjälpte fan inte. Och att hon sa att hon höll på att ramla fast hon satt, Gjorde mig bara stressad så jag sket i hur man ska böja sig ordentligt för fem sekunder och då ska hon ju börja med det. "Måste använda knäna, du behöver ju inte få ryggskott ovanpå allt elände"... Nä för då kan ju inte du bossa mig runt som jag inte är värd mer än en sur sill... Sen kröp det ju fram att hon hade en dålig dag, kändes som allt bara svullna. Ja visst okej, du är sjuk. Jag vet, men jag var på ett något så när gott humör när jag steg upp, men det spolades ju ner efter att ha varit uppe i fem minuter. Jag är kanske inte lika sjuk men det här är fan slitsamt det med... Jag försöker roa mig själv på små sätt, olika strunpor, krama gosedjur men mesta av tiden är jag då bara tramsig. Är det konstigt att jag ibland funderar på att svänga över på fel sida när jag möter en lastbil?

Visste att jag skulle ångra stiga upp. Råka säga en grej och så blir morsan rent tvär och jag inser att jag bara förstör allt och är värdelös. Det hade varit bättre om jag inte funnits men vem skulle de skylla allt på?

Dear blog... När man sovit typ nio timmar, försöker somna om men drömmer bara om gigantiska spindlar och inser man är nog pigg nog att stiga upp, och kissnödig, men väljer att stanna kvar i sängen en stund till för man inte vill veta vilken scen som ska spelas ut där nere idag. Jag börjar bli rädd för att stiga upp... Underbart°