Dear Blog. Aldrig kan man få någon uppmuntran till någonting. Jag titta på  en sänghimmel för jag tänkte det kanske hade varit bra, stänga ut ljus och kryp men nä, vad ska du med en sån till? Samla damm? Alltid, aldrig när man intresserar sig för något så får man stöd. Sa att jag skulle träna med sjukgymnasted och hon bara varför det? Jag sa att det var för att det onda i ryggen ej skulle komma tillbaka, och hon bara jaha... Jag vet att hon har det svårt men skulle ju va kul om hon blev glad för ngt man hitta på. Ritar jag något (Jag är inte den bästa på att rita det vet jag), får jag var gång: En snabb blick på pappret, ett nick och ett mmm innan ordet "Fint" muttras ut. Den enda bilden hon riktigt tycker om är en vattenfärgs skit jag gjorde i förskolan.. Känner mig så nerslagen var gång. Jag tycker det e kul att rita då och då, men är inget jag utvecklar då var gång känner man sig så usel... Och tar jag en fin bild med min kamera så är standard svaret numera: Åh va fin, den borde du skicka in till en tidning (eller ngt annat liknande morsan hört om). Jag vet inte... Hon har satt upp en bunke av mina bilder på väggarna, men på nått sätt känns det bara som en kompensation. Liksom hon gillar det inte men hon känner hon måste för jag e hennes barn eller ngt. JAg vet inte, jag orkar inte. Tankarna bara snurrar i huvudet. Till och med svårt att hålla reda på min egna lilla "drama"-show jag har i huvudet. Ja det e sant, jag fantiserar ihopa grejs i mitt huvud, har en egen story där inne. De e de enda stories jag får ihopa numera, knappt. Men, ja, skit samma. Mitt sinne e mitt, även om det ibland rycks bort en bit då och då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nähä... Då får man inte äta frukost i heller då Dear Blog. Tydligen vakna farsan för att jag använde vattenkokaren så jag kunde ha en kopp oboy (sån som ska röras ut i vatten) och så ville jag ha en varm macka för det va kallt använde micron och tydl...

Dear Blog... Idag hann jag inte vara uppstigen i ens fem minuter innan jag blev kallad lumpelas (typ uteliggare) bara för att hon hade hittat omaka strumpor i tvätten och svara med att jag nog använt dem tillsammans. Bara för att jag har haft olika s...

Visste att jag skulle ångra stiga upp. Råka säga en grej och så blir morsan rent tvär och jag inser att jag bara förstör allt och är värdelös. Det hade varit bättre om jag inte funnits men vem skulle de skylla allt på? ...

Dear blog... När man sovit typ nio timmar, försöker somna om men drömmer bara om gigantiska spindlar och inser man är nog pigg nog att stiga upp, och kissnödig, men väljer att stanna kvar i sängen en stund till för man inte vill veta vilken scen som ...

Dear blog. Jag e så trött på det här att jag är värdelös. Hur jävla svårt ska det va att öppna truten och säga vad de vill jag ska göra? I stället för att bara gå och mumla och ha små raseriutbrott och trycka ner mig. Jag vill bara skrika åt ...