Dear Blog, asså vrf? Vrf måste du berätta din sjukdomshistoria var gång? Det var en total främling som bara ville ha vårt bord som var till salu, hon betala ej för att du skulle babbla om dig sj. Stackarn fick inte en syl i vädret. Hon berätta ngt sen var morsan snabbt tillbaka till sitt. Fattar hon ej hur pinsamt det är? Sen medans hon var här så vara morsan så kärvänlig så men när människan äntligen kunde ge sig av så blev det annat ljud i skällan. Hon blev sur på mig att jag körde till stan, men du sa ju att du ville ha soptunnan, jag fatta som att du ville ha den nu med det samma och enligt vad de skrivit innan så trodde jag jag hade mer tid. Men nä nu får jag höra skit om detta bleh... Men hade jag inte kört iväg och köpt tunnan och de hade kommit vid den tiden de sa så hade jag fått höra at vrf jag inte hade gett mig iväg och köpt tunnan. Bleehhh. Jag är så trött på morsans "jag e så sjuk, tyck synd om mej medans jag trycker ner alla andra". Det e väl bara jag som e knäpp men så känns det. Det är bara hon som gäller andras besvär är inte så betydelsefulla... Men sluta säg att det finns de som har de värre du är en av dem som har det sämst. Vi vet det, sluta trycka ner det i halsen på oss! Jag vet att du e sjuk, svårt sjuk. Men det blir lite jobbigt att tycka synd om dig när allt man hör e: oh mina armar. Jag kan inte lyfta mina armar. Mina ben oh mina ben de e så svullna. Min mage min mage vad den gör ont. Och jag behöver defenetivt ej veta alla detaljer om ditt toalettbesök. Räcker att veta att det inte vill komma ut och att du springer femtioelva gånger... Jag lägger snart av. Lägger mig ner för jag orkar inte mer.