Dear Blog, asså vrf? Vrf måste du berätta din sjukdomshistoria var gång? Det var en total främling som bara ville ha vårt bord som var till salu, hon betala ej för att du skulle babbla om dig sj. Stackarn fick inte en syl i vädret. Hon berätta ngt sen var morsan snabbt tillbaka till sitt. Fattar hon ej hur pinsamt det är? Sen medans hon var här så vara morsan så kärvänlig så men när människan äntligen kunde ge sig av så blev det annat ljud i skällan. Hon blev sur på mig att jag körde till stan, men du sa ju att du ville ha soptunnan, jag fatta som att du ville ha den nu med det samma och enligt vad de skrivit innan så trodde jag jag hade mer tid. Men nä nu får jag höra skit om detta bleh... Men hade jag inte kört iväg och köpt tunnan och de hade kommit vid den tiden de sa så hade jag fått höra at vrf jag inte hade gett mig iväg och köpt tunnan. Bleehhh. Jag är så trött på morsans "jag e så sjuk, tyck synd om mej medans jag trycker ner alla andra". Det e väl bara jag som e knäpp men så känns det. Det är bara hon som gäller andras besvär är inte så betydelsefulla... Men sluta säg att det finns de som har de värre du är en av dem som har det sämst. Vi vet det, sluta trycka ner det i halsen på oss! Jag vet att du e sjuk, svårt sjuk. Men det blir lite jobbigt att tycka synd om dig när allt man hör e: oh mina armar. Jag kan inte lyfta mina armar. Mina ben oh mina ben de e så svullna. Min mage min mage vad den gör ont. Och jag behöver defenetivt ej veta alla detaljer om ditt toalettbesök. Räcker att veta att det inte vill komma ut och att du springer femtioelva gånger... Jag lägger snart av. Lägger mig ner för jag orkar inte mer.

Asså vad fan e fel på mig idag? Dear Blog, vill bara gråta hela tiden för ingen speciell anledning. Böjde mig för att se om ngt fanns under tumlarn, knäet böjde sig och jag landade på den ömaste punkten, mamma bara "du la dig väl på en rynka i byxorna" jag la mig inte JAG RAMLA! Sen så skriker pappa på mig om tvätten. Den har legat där i fem minuter, blir rädd när pappa e på sånt humör... Sen låg där tvätt i trappan när jag skulle gå upp och hämta korgen att bära tvätt i, allt jag kunde tänka va: jaha tack. Nu vet jag att du vill att jag ska ramla och slå ihjäl mig.

Trappan e mörk såg knappt tvätten. Jag kunde ha halkat och ramlat baklänges och slagit huvudet i klinkern... Sen när jag e redo att gå upp så bara "tog du det som hängde" innan jag han svara att jag glömde dem tittar morsan på mig med de där ögonen fulla av besvikelse... Så jag får ta de över armen kan knappt bära korgen katterna är i vägen överallt och när jag kommer upp viker sig den förbannade klädställningen... Blä nu kommer tårarna igen... 

Nä får väl ta och böla mig till sömns då... FN vad mitt ben gör ont...

Nu har jag gjort ngt igen. Vet inte vad men ngt e det för morsan vill ej snacka med en. Blev inte särskilt glad över att jag kom... Ett annat bevis... Fråga vilket lag Danmark spela mot, mitt svar: Vad ser det ut som? Suck

Asså Dear Blog... Ska det vara så jävla svårt att hålla en dörr stängd? Jag vill inte ha katterna där uppe, specielt inte när gubben går och bloar igen. Det kvittar att den ena katten vill upp och sitta i fönstret för att det är öppet, ett fönster jag EJ öppna sj. Jag älskar våra katter men jag är där uppe bara när jag ska sova och pappa ngn gång när dasset nere e upptaget. Vilket betyder att katterna kan kräka och kissa utan att ngn märker så det hinner torka, eller så river de ut kläderna ur gaderoben, ligger och hårar ner eller knuffa så på mina kläder att baksidan av gaderoben lossna... Asså även om dörren ngn gång skulle blåsa upp pga vinddrag så kan ni väl för fan stänga igen... Sks det var så svårt att förstå vrf jag ej vill ha katter där uppe? Snälla fatta

Asså seriöst asså... Jag stiger upp 20 över 2 för att jag ska hinna i tid till arbetet men det e tydligen för sent för då kan morsan ejfå kaffe... Alltså e tydligare viktigare för henne att få kaffe halv tre på morgonen än att jag kommer i tid till arbetet efter en kort tupplur -thumbs up- way to go Ma!

Dear Blog... Har inte mkt att säga... Känner mig bara lite utnyttjad... Känns som en av mina kompisar bara hör av sig när hon vill ngt. Innan har det varit om bilar nu är det min kamera som e intressant... Jag vet att jag inte e den bästa på att smsa men skulle jag göra det så e det för att säga Hej!... Skulle vara kul om hon också kunde bara ringa för att säga hej utan att ha ett alternativt motiv

Dear blog... Kill me... Asså seriöst... Varför ska morsan hålla på och möblera om huset hela tiden... Nu ska vi ta bort hyllorna vid datorn och sätta dit en grej med så man kan dra ner för hyllorna. Och detta betyder att vi måste flytta på skrivborden och så... Asså jag har inget emot detta... Om det inte hade vatt för att om en vecka så säger hon... Nä det här blev inte bra... Då får vi börja om igen... Och en annan sak... Hon sitter där en gång i månaden knappt... Vi har haft hyllorna så som de varit i flera år... Men inte förrän nu klagar hon... Asså seriöst gah... Och man kan inte utrycka vad man själv tycker för då blir det bara: kan vi aldrig ha det som jag vill? Sura miner säkert en tår och sen inte ett ord på en månad eller så... Nä skit samma vad andra tycker... Bara hon som gäller... Ynkliga gnällfia... Ehh glöm. Det sista...

Dear blog... Me again... Nu va pappa igång lite... Mitt kaffebryggande duger inte... Nu laga jag för lite eller som han sa "liten skvätt" den lilla skvätten räcker till tre koppar men nä duger inte... Sen skulle jag ngn gång göra mer så bara " vrf laga du så mkt kaffe. Onödigt slöseri" men bestäm dig då för fan... Hur i helvete vill du ha det... Gah.... 

Ik ik... Små meningslösa saker att irritera sig på men kan inte hjälpa det... Så många av dessa små saker har lagts på hög i min hjärna... Undrar när stapeln kommer falla....